20111130- När man har fullt upp med livet.
Fyllt år
(känner mej fortfarande som 20)
Flyttat
(älskade landet)
Kalasat
(saknar er, familjen)
Andats
Njutit
(vi har det så sjukt bra)
Sovit
(för mycket)
Ammat
(massor)
Satt upp nya mål
(som jag redan spräckt)
ÄLSKAT
(livet)
LEVT
(helt enkelt)
20111119- När vi är som vi är.
20111118- När man är trött...
... och försöker finna ro i ett flyttkaos!
20111117- När man är älskad...
...å älskar.
20111113- När man saknar.
I dag är det pappornas dag.
Men någon saknas mej.
Saknas oss.
Du är för långt bort.
Men du är oerhört ÄLSKAD.
Pappa
20111111- När man hör ihop.
20111104- När man älskar.
20111102- När allting är nytt!
MAGKNIP
20111102- När man får njuta av landet.
Vi har invaderat svärföräldrarnas hem.
Sonen har energi värre än en duracellkanin, ingen aning om vart han får den ifrån.
Kan lova att det inte är från mej i alla fall.
Lilla Bebbo verkar ha en avsky mot nya, torra, rena blöjor.
Bajsa så fort man får på en ny är melodin.
Rena kläder verkar inte heller vara en hitt.
Efter lite bebiskräk så blir dem aldeles perfekta, luktar gott gör det ju oxå!
Så medans sonen springer "snabbare än Blixten", är "starkare än Bamse", degar med lite trolldeg (som stackars, snälla farmor fått blanda ihop och färgat med noga utvalda färger, men som i slutändan ser ut som en gråbrun sörja när sonen tröttnat på trolldegshästar, drakar och sju sorters kakor), hoppar, klättrar, i soffan, sängen, på stolen, överallt det går, leker med alla leksaker som finns och sedan VÄGRAR städa upp och blir sjukt arg på sin mamma när hon tycker att man måste hjälpas åt, så hinner lilla Stina bajsa ner 17 blöjor, kräkas ner 15 kräkhandukar (det senaste från Paris catwalk, bärs med fördel över vänster axel) och 5 ombyten.
JA!
Svärmors vackra hem är invaderat.
Inget rosenskimrande här inte.
Bortglömda blöjor på opasande ställen och gömda leksaker i farfars säng.
Stinkande kläder lite överallt och ett länsat skafferi.
TACK
Tack kära Svärmor och Svärfar.
Tack för att vi trotts detta får njuta av ert land.
Av ert hem.
20111101- När man inser hur skört livet är!
Liten är inte mer än tre veckor men har redan fått sin första förkylning.
Dessa dagar och vakna nätter får mej verkligen att förstå att Bebbo fortfarande inte är vår på riktigt.
Att vi bara fått låna henne.
I mörkret lyssnar jag efter hennes rosslande andetag.
Varje andedrag är gudomligt.
De betyder att hon fortfarande är vår.
