20120414- När man inseer, att hur jävla mycket man än försöker, så kan man inte skydda de små mot onskan där ute i världen.
Det gäller tyvärr för vuxna med.
Men barn är från grunden oskyldiga.
Det är inte svårt att se vart ondskan kommer ifrån.
Barn blir som man formar dem.
Jag skyller det på dysfunktionella familjer som man så "fint" kallar det.
Dessa förbannade SKITUNGAR som finns överallt.
Jag skyller på föräldrarna.
Förlåt, men jag ser svart!
FÖR FAAN!
Lär era barn rätt och fel.
Lär era barn att det är FEL att såra andra människor.
Om man är elak mot någon får det konsekvenser.
SE era barn och SE deras behov.
Ge dem kärlek.
LÄR DEM KÄRLEK.
Jag känner mej så fruktansvärt frustrerad.
Maktlös.
Upprörd.
Det är så att jag vill skrika.
Vråla med all kraft som finns i min kropp.
I min själ.
I mitt sinne.
SE DESSA BARN.
Hjälp dessa barn.
Barn föds inte såhär.
Barn formas av sin uppväxt.
Jag är så stolt över min son, VÅR son.
Jag tycker att vi lyckats så jävla bra med denna ungen.
Trotts allt han fått gå igenom.
Empatisk, genomgod och bra förståelse för rätt och fel.
Visst kan han oxå vara en odåga ibland.
Gå mej på nerverna så att jag är på gränsen till ett sammanbrott.
Men det beror på MEJ.
På mej, hans pappa eller någon annan i hans omgivning.
Det beror på att han av någon anledning inte blivit sedd.
Fått sina behov tillfredställda.
Blivit orätt behandlad.
"Man blir som man umgås"
Men i det stora hela är han en väldigt förstående ung kille.
Så det gör ont.
Det gör så fruktansvärt ont.
Det värker i mitt inre.
För av någon anledning blir han sårad.
Dessa skitungar hittar honom.
Sårar honom.
På riktigt.
Skadar.
MIN SON.
De sårar min son.
De slår,
skrattar,
fryser ut,
hånar.
JÄVLA UNGAR.
JÄVLA FÖRÄLDRAR.
JÄVLA VUXNA.
JÄVLAR.
Jag är maktlös.
Jag vet inte hur jag ska skydda dej!
jävla skitungar!!! Mobbing och sån skit borde inte få finnas och jag fattar inte hur människor kan vara så elaka att de fortsätter med det... att ingen kan tänka ett steg längre på vad det leder till. Jag var ju mobbad, och jag har haft ett helvete med det ända fram tills bara för ett litet tag sedan... och jag tror att det allra bästa du kan göra för honom är det du redan gör. Att låta honom veta att han är älskad och att det absolut inte är något fel på honom utan att det är andra det är fel på. Annars vet jag inte heller hur man ska komma på en lösning faktiskt... det är svårt att förändra människor. Och även om man tex vet vilka föräldrarna är och så, så tror ju tyvärr oftast inte föräldrar att ens eget barn kan göra något sånt... :-/ Hoppas verkligen att det löser sig så han slipper bli sårad och ledsen. Kram!
Jag har mobbat och blivit mobbad. Vet att jag mobbade på grund av osäkerhet och vilja att bli accepterad. Vet att dessa barn behöver hjälp och stöd för någonting står inte rätt till hos dem. Man mobbar inte om man är trygg i den man är. Det är bara synd att 5åringens familjs otillräcklighet när det gäller barnuppfostran ska gå ut över min son. Jag älskar, i överflöd. Förklarar att det som dessa pojkar gör är fruktansvärt fel. Att om en vuxen skulle göra så skulle polisen komma och sätta dem i finkan. Att det är viktigt att han berättar när någon gör någonting mot honom som känns fel. Å gud. Mitt lilla hjärta.
