"-Ska vi gå upp och väcka pappa och ge honom teckningen nu?
-Vad sjunger man då?
-..."

I dag har vi firat all kärlek som finns i vår familj.
Vi har uppmärksammat de personer som betyder mest i våra liv.
Det betyder inte att vi inte gör det ändå, vilken vanlig tisdag, onsdag eller söndag som helst.
Det betyder bara att vi gjorde det lite extra i dag.
För att det är fint.
För att vi älskar.

Av Hampus fick vi en varsin teckning.
Det vackraste som finns.
Hampus fick lite leksaker och en klubba efter maten.
Jag fick choklad av mina söta.
Mest var det nog från min kära sambo.

Min underbaraste Simon fick en tavla av mej.
Av någon anledning har jag aldrig färdigställt någon tavla jag gett till honom.
Denna gången var den redan uppe på väggen när han och Hampeboy kom hem från isen.

Jag är inte alls bra på porträtt.
Men hey... man måste ju börja någonstans!?

Lite söndagsbus med pappa och kusin Casper.

Tänk att som i går för fyra månader sedan så bestämde lilla Stina att det var tid att komma ut till den stora världen.

Stor å rund å alldeles underbar kom hon till oss.
Å det med besked.




Nu har hon alltså redan blivit fyra månader.
En bestämd dam som vet vad hon vill.
Hampus och bolibompa är favoriterna.
Men bus med mamma å pappa är inte heller fel.
Pussas med mamma är mumma
men kommer pappa för nära ryggar hon tillbax.
Han är ju så hemskt stickig.



Gud vad mycket kärlek man kan känna.
Vad mycket kärlek man har att ge.

Lillsmulan.

Nu är det tungan som tränas för fullt.

Å så har vintern kommit.
På riktigt denna gången.
Nu är det fan så kallt så snoret fryser till is i näsan och handen fastnar i dörrhantaget på väg ut.

Då är det tur att man har en så underbar familj.
De värmer upp mej inifrån och ut.