Hampus trillade i lördags och skrapade knät rätt illa.
Men det läkte väldigt fint.

Så i förrgår fick han plötsligt feber och jätteont i knät.

I går var det svullet, rött och varigt så vi fick ta en sväng till Akuten.
Där blev Hampus och Simon kvar över natt.

Dumma otur som har baskilusker i min Hampus knä.
Med en mirakelmedicin ut i blodet och en penicilinkur ordinerad är mina pojkar nu hemma hos oss igen.


Vi saknade er!

Hampus har dragit på sej en febrig sjuka, igen.
Plutten!

Undra hur många mammor där ute som får Fallout, NEW VEGAS, i morsdagspresent.



Undra hur många mammor där ute som får Fallout, NEW VEGAS, i morsdagspresent och längtar ihjäl sej efter att barnen ska gå och lägga sej.

Tack mina små.
Mamma älskar er.
Men nu är det läggdags.

Sommarfest på Förskolans dag.

Nu har vår lillsmula varit ordentligt sjuk sedan i fredags.
Då vart hon så förkyld att hon började kaskadspy av allt slem.
Liten.

På söndagen kom febern.
Snabb och skoningslös.
Med en stadig temp på 39grader celcius, trotts alvedon i kroppen, sov hon sedan bort hela måndagen.

Så i går piggade hon äntligen på sej.
Febern sjönk, hon åt upp sej igen och busade ordentligt med alla i familjen.
Slemmet gick att hosta som vanligt  och lilla näsan var inte lika snorig.

Wie tänkte vi.
Så skönt att snuttan är sitt vanliga jag.

Så i natt började det bli tokigt igen
och i morse vaknade hon varm som ett element.
Smulan min.

Så nu sitter vi här igen.
Avskärmade från världen.
Inslutna i vår lilla sjukbubbla.


Hoppandes på bättring.

Om ni inte redan läst boken rekomenderar jag er att uppsöka närmaste bibliotek.
Det spelar ingen roll om ni har barn eller ej.

Denna bok berör alla de där stora och svåra frågorna som Hampus grubblar över nu.
Den gör det på ett helt fantastiskt sätt och är proppfull med kloka ord.
Sedda ur ett barns pespektiv, beskrivna med så enkla meningar och med så klockrena sanningar.


Jag vet inte om det är jag eller sonen som älskar den mest.


Zackarina undrar över vad hon var innan hon blev hon.

"Jag var vinden, tänkte hon. Vinden i himlen som blåste på regnet, och regnet bara föll och föll, i hundra dagar, så att alla i landet blev blöta och arga. Men några i tältet blev glada i regnet, och då blev jag mammas och mamma blev min, och pappa blev vår."

Nu tar hon sej äntligen framåt, Lillsmulan.